7 mars 2014

Att resa

är att ta del av upplevelser, att ta del av kunskaper, att ta del av historia, att slås av hur hela världen hänger ihop. Att resa visar hur små vi är i ett stort sammanhang och för mig personligen blir jag alltid så nyfiken och en aning frustrerad av hur lite jag kan och vet. 

Titta på bilden här. Visst blir man nyfiken? Vad händer på andra sidan? Vad ser kråkan uppifrån sin vy? Så är det med mig. Jag vill veta mer och jag kan bli frustrerad över att jag inte vet mer trots min ålder.
Jag gillade aldrig historia i skolan och jag är verkligen urusel på historia. I alla fall en viss sorts historia. På bilden under syns gamla Jaffa. Längst till höger ute i havet syns en sten. 
Det är en av de stenar där det sägs att Andromeda blev fastkedjad. Jag hade ingen aning om berättelsen om Andromeda eller Medusan. Men min son kunde genast berättelsen om detta. Han kan en hel del om mytologiska berättelser, ja båda mina söner är insatta i det. En förklaring är säkert intresset, en annan som är viktigare när det gäller andre sonen, är datorspel. Det är faktiskt så att det finns en hel del historia i datorspel. Det har hänt flera gånger att de kunnat reflektera över historiska berättelser med olika datorspel som referens.

Vart leder trappan? Upp till gamla Jaffa. Spännande!
 Där Simon the Tanners hus finns. Där Napoelon härjade. Två helt olika epoker och här gick vi nu 2014.
Här finns St Peters church som byggdes på 1600-talet. En helt annan arkitektur. En kyrka som till skillnad från de flesta kyrkor har altaret vänt mot väster. Därför att den följer en direkt linje till Peterskyrkan i Vatikanen. Fascinerande. Jag slås av att man reste och kunde så mycket förr. 
I den här kyrkan hålls mässor ofta. Det är en mängd nationaliteter som har mässor här och när vi gick in i kyrkan var det en västafrikansk mässa. Kläderna sprakade av färger och jag vill säga att stämningen i kyrkan också sprakade bl.a. var det applåder.

På 80-talet läste jag etnologi på universitet och först då fick historia en annan dimension för min personliga del. Här handlade inte historia om krig, olika slag och årtal. Etnologin handlade om hur människan lever och varför. Vi började i gamla bondesamhället och gick fram till idag och det förklarade en hel del av hur vi har det idag. Vi läste om mat, om kläder, om hur hus byggdes och byggs, vilka färger husen haft och har. Vi läste om traditioner, om folktro. Fantastiskt roligt. Det kom nära mig på ett annat sätt och jag skulle kanske önskat att historieundervisningen när jag själv gick i skolan börjat hos oss själva och gått bakåt i tiden.  

Al Bahr  moskén är den äldsta moskén i Jaffa. Man vet inte hur gammal den är. Man har via en tavla kunnat spåra den och vet därför att det är den äldsta. 

Konstens betydelse i samhället är viktig både för historien och för välmåendet. Jag älskar att se på konst. Självklart besökte vi Tel Avivs konstmuseum. Här gör jag ett (2:a gången på 5 år) undantag och låter någon annan hålla i kameran medan jag själv går mot entrén. Spännande arkitektur och som med det mesta i Tel Aviv är det vitt.
Tel Avivs konstmuseum gav mig mest vad gäller arkitekturen. Inne i muséet var det enorma ytor och om jag får uttrycka mig så var det mycket "waist area". Självklart såg vi en hel del intressant konst men det jag tyckte det var för utspritt både för känslan och orken.

Själv föredrar jag modern konst men min 21-årige son föredrar historisk konst vilket ger mig nya vyer. Så mycket historia som finns bevarat i tavlor. Men även i modern konst finns det historia. Jag förstod väl inte förrän efter vårt besök att det måste varit en textil Medusa som slingrade sig ända nerifrån foajén i konstmuséet och upp till andra våningar. Eller har jag fel?


Jag läste bara A-kursen i etnologi på 80-talet. Mitt mål var då att bli informatör. Det blev jag inte. Varför? Sviktande självförtroende tror jag när jag ser tillbaka på det idag. Kursen i informationsteknik är det roligaste jag läst någonsin! Detta var mitten av 80-talet och jag antar att det hade varit helt annorlunda idag. Vi hade overheadapparater och blåstenciler, vi köpte bokstäver i olika typstilar som vi klistrade fast. Men vi hade både TV-studio och radiostudio. Den tekniken är säkert milsvid ifrån dagens teknik men jag tror att det som handlade om hur man gör muntlig framställning inte skiljer sig så mycket idag från då. Jag hoppade av detta då jag blev lite avskräckt av en från näringslivet som var och pratade med oss. Jag minns fortfarande hur han pratade om att vara stresstålig, att sälja sig själv och att ha många bollar i luften. Detta har jag inte ägnat så mycket tankar åt förrän på senare år. Yrket jag till slut valde - lärare - har förändrat sig mycket och jag vill påstå att jag inte är ensam om att återkommande fundera i banorna om vad man skulle kunna göra istället. Då hamnar jag i dilemmat, som är ett dilemma jag ofta återkommer till, att jag kan för lite. Jag har alltid haft en dröm om att vara expert på något. Hur är verkligheten? Jo jag är en typisk sådan som kan "för lite" om "för mycket". Frustrerande. Jag har utöver min lärarutbildning universitetsstudier i statskunskap, etnologi, konflikthantering samt barn- och ungdomslitteratur. Men allt har jag bara läst grundkursen i. Skulle jag valt yrke idag skulle jag absolut valt någonting med foto och information.

Men som den lilla fågel jag är kommer jag nog att hålla mig till mitt näste. Möjligen blir jag en flyttfågel.

Flera av de resor jag gjort har gripit mig starkt. Tel Aviv/Jerusalem tillhör de som gjort stort intryck på mig. Tel Aviv - en smältdegel. Så mycket olika människor med olika kulturer som samsas i en storstad som inte känns som en storstad.
En annan smältdegel jag varit i som gjorde starkt intryck på mig är Sydafrika och Kapstaden. Skillnaden jag direkt tänker på är att där vågade man inte röra sig fritt. Man blev hela tiden tillsagd att vara i sällskap med andra. Det kände jag inte här. Jag ska återkomma med reflektioner om hur människor lever bredvid varandra i Tel Aviv.

Tur att min blogglust kommit tillbaka, jag som var nära att lägga ner min blogg i december. Nu har jag dessutom anmält mig till Blogg 100. Vi är över 700 bloggare i Sverige som har som utmaning att göra 100 blogginlägg i rad. Utmaningen slutar med ett seminarium i Stockholm.


6 kommentarer:

Erik Semlan sa...

Trevligt läsa ditt fina inlägg om olika studier, olika grundkurser på universitetet. De fina bilderna från fjärran varmt och kulturrikt land är också fina. Informativ text på flera sätt.
Jättekul att du fått lust att blogga igen. Jag kan instämma, men har ännu inte fått ihop något så här stort inlägg. Jag tycker det räcker bra med att bara lämna in ngt varje dag. Kanske flödar orden mer om ett tag...
Jaha, ska det bli ett seminarium när vi gått i hamn?! Jag kanske ska kolla mer hos Bison.

BP sa...

Bra att du fortfarande är sjuk. Ja sa ju det igår;-)
Ytterligare ett så fint och riktigt personligt inlägg av dig.
Nu har jag ju också klistrat Letraset bokstäver på omslag bland annat, så jag vet vad du menar. Desutom ogillade jag också historia i plugget, och till viss mån sitter det i. Du har t ex tagit reda på betydligt mera - historiskt sett - om Tel Aviv än jag. För mig är det förflutna - just det - förfluten och jag vill liksom inte veta. Vill uppleva "nuet". Nu är maken ungefär som din son - ett levande uppslagsverk. Så där lär man sig "bakgrundsfakta" per automatik.

Du är bra som du är, du har gjort de val du ville göra då. Det är bra att veta lite om mycket - det kör de flesta killar med. Fast dom framför det på ett sett som får en att tro att de kan mycket om allt.

KulTur i Natur - Tony sa...

Mycket text, men jag läste allt. Det var intressant och skoj att läsa om dina tankar och ditt "liv". Toppen!

Freja sa...

Spännande inlägg där du väver ihop Tel Avivs historie med din egen syn på historia och din bakgrund och dina val! Jag gillar det skarpt, mycket spännande att läsa1 Jag hade liknande funderingar på min bakgrund och mina egna val för några dagar sen, så många olika vägar en kunde ha gått! Jag är hopplös på historia i form av årtal och namn, men bra berättelser gillar jag så det brukar fastna. Och barnen lär sig massor av dataspel, precis som du skriver!

Stare Ström sa...

Visst är det berikande att resa! Det ger nya perspektiv på ens egen tillvaro och historia. Jag tycker du ska läsa grundkursen i teologi också! Det är det mest intressanta jag har läst- och jag är inte religiös- men religion och kultur hör ihop!
Och svar på din fråga: jodå vi åt kött ofta! Och inte blev vi sjuka.

Eva Trillian sa...

Tack för en bra bloggpost. Intressant att t a del av dina tankar och bilder . Vi funderar på inte helt olika saker :)