Igår och idag - tankar och upplevelser

Igår -
var jag i Varberg.
Gick på strandpromenaden och fikade på Fästningsterrassen där man har den här njutbara utsikten. Det blev den andra fikan denna förmiddag. Dessförinnan hade jag ätit frukost och lyssnat på föredrag på Frukostakademin som Campus i Varberg anordnar under sommaren.
Hannu Sarenström från Kinnekulle föreläste igår. En riktig må-gott-föreläsning med mycket humor i - en skön inledning på dagen!

Idag -

trodde jag inte mina ögon. Jag satt på altanen och fick se ekorrens svans sticka upp ur foderautomaten. Han rörde sej inte. Jag trodde han var död eller på väg däråt. Ropade på yngste sonen som är en riktig djurvän. Han gick så nära automaten han kunde, så nära som ingen av oss varit ekorren förut......

.....sträckte upp armarna för att nå upp....men då plötsligt blev det liv i ekorren. Med ett ryck flög han ut ur sin låda, upp i trädet kvickt som bara den. Han var så långt ifrån död han kunde vara, han var bara helt och fullt fokuserad på sin mat. Inne i sin egen bubbla!
Då kom Hannus föredrag från igår tillbaka i mina tankar.

Hannu visade en bild på en glaskupa och berättade att sådär kan trädgården fungera för honom. När han kommer ut där glömmer han tid och rum, han är i sin kupa.
Det där händer mej också, inte bara i trädgården, utan vid datorn, kameran eller något annat som jag gillar. (Tyvärr aldrig vid dammsugaren däremot.) För ganska många år sedan nu resulterade sådant roligt trädgårdsarbete i en tennisarmbåge som tog två år att bli av med. Nu är den bra och stark igen, men ett tag fick Någon ropa in mej från trädgården när tiden rusat iväg.

Men det där med att gå in i en sådan kupa är egentligen rätt bra. För när man är där inne så får man vila från alla bekymmer och tankar och det är väldigt befriande. Sen rycks man upp tillbaka till verkligheten som den stackars ekorren gjorde. Han hade nog vilat en stund ifrån rädslan för fiender, den rädsla som djur förmodligen alltid lever med. Jag var orolig att vi skrämt iväg honom alldeles, men ett par timmar senare var han tillbaka igen för att äta och då hade jag fyllt på automaten med extra god marsvinsgnagarblandning så han behövde inte vara
lika akrobatisk nu.
Min trädgård är ingen speciell trädgård alls och dessutom jobbar jag bara i den när jag har lust, därför odlar jag inga grönsaker. På ena sidan av trädgården har jag en djungel. den består av allt möjligt, täckt med mängder av kaprifol. Det är där ekorrarna, igelkottarna och fåglarna trivs.

Från första gången jag klev in i den här trädgården var det något jag gillade, en känsla som kom över mej och vad det var blev jag påmind om igår på Hannu Sarenströms föreläsning. Det var stockrosorna som växte där man gick fram till husets entré. Det kändes som en gång att gå i. Stockrosorna finns kvar men växer inte riktigt som en gång längre, det ska jag ändra på till nästa år!
Snart blommar min djungel och när den har blommat ska jag röja i djungeln så att jag slipper krypa ut med skottkärran till komposten som finns utanför portalen här ovan.

Idag blev det ett långt inlägg. Men nu har jag tänkt att gå in i semesterkupan.

I morgon är det dags för ett nytt ABC då ses vi, men efter det tar jag bloggsemester!
Bäst att inte tidsbestämma den...ABC missar jag ju inte gärna!