Det finns så mycket

jag skulle vilja skriva. Om nuet. Om mitt liv, mitt i livet, nyss fyllda 50. Men jag vet inte vilken tråd jag ska dra i. Det handlar om glädje, om smärta, om medmänsklighet, om minnen och om framsteg. Det handlar om att vara mitt i livet och att inse att man är en av de där små människorna på jorden och i livet, och att livet oförtrutet rullar på. Det handlar om små glädjeämnen i livet som för mig som mor är väldigt stora, det handlar om sorg. Det handlar om glädje, sorg, oro och minnen på samma gång. Det handlar om honom som eldade upp det intrasslade fiskenätet en gång och sedan aldrig fiskade mer, och som nu aldrig kan fiska mer. 

Alla de här känsliga trådarna inne i vårt innersta som vi försöker att ha kontroll över och hantera och vårda, omgärdas av hårda trådar och krafter, som vi måste hantera och t.o.m. stå emot. 

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva. Om nuet, om andras liv, om medmänsklighet offentligt i vårt land. Det handlar om människor som av olika anledningar, frivilligt eller ofrivilligt, står i rampljuset och som ofrivilligt tvingas bli synade i sömmarna och offentligt kritiserade, gång på gång. Det handlar om dem som hanterar sina innersta trådar till bristningsgränsen och som när det brister, ändå tvingas utstå hån och spe offentligt. Det handlar om att inte vända människor ryggen. Det handlar om att lyssna och våga prata, och att skilja på sak och person. Det handlar om att använda sociala medier för att föra fram tankar och åsikter om saker och ting utan att håna och kritisera människor personligt. Inuti oss har vi alla vår härva av de känsliga trådarna, de som alldeles för lätt trasslar ihop sig. 

Det handlar om att livet inte är lätt.  Uno Svenningsson sa en gång "Det är synd att det tar ett helt liv att lära sig att leva." Jag delar ett klipp jag delat här förut på temat "Jag vet"

                            

Stilla helg

 Inte är det Stilla veckan ännu, men en stilla helg har det varit här. Efter min sköna semestervecka har jag varit krasslig i en riktigt envis och hostig förkylning någon vecka, där även rösten försvann. Detta toppades med en rejäl "maghistoria" i helgen och det var horisontalläge som gällde. Jag plöjde ett antal filmer, vilket inte är likt mig. Vårt Netflixkonto kom sig väl till pass och i fyra av filmerna jag såg var Kim Bodnia, skådespelaren från Bron, med. Bilden under är från Pusher. Där spelar Kim Bodnia och Mads Mikkelsen huvudrollerna.

 Bäst av filmerna jag såg var Hämnden där Mikael Persbrandt har huvudrollen och Kim Bodnia en mindre roll. Den rekommenderas! Trots att filmerna var bra var ingen av de fyra filmerna någon feel-good-film. Feel good gjorde däremot katten som fick vara med mig väldigt mycket i soffan och som synes så vill han ofta vara väldigt nära.

Hos Eva Trillian såg jag idag en 10 min. film som jag mycket varmt rekommenderar. Klicka här för att se den. Se hela filmen! Den säger en hel del.

Helgbilden

Uppkopplad och avkopplad eller avkopplad och uppkopplad?

När jag ivrigt berättade för några vänner att i Tel Aviv där kunde man vara uppkopplad nästan överallt då det var free wifi på de flesta ställen, fick jag motfrågan "-Varför ska man var uppkopplad hela tiden?" 

Detta har jag funderat över. Jag gick ju ur Facebook för några år sedan då jag var evinnerligt trött på alla uppdateringar om "ett glas rosé", "kört ett hårt pass zumba", "träffat finfina X", "ätit Y", "ätit xy", "träffat xx och xy". Samtidigt som dessa onödiga meddelanden drällde in ville jag inte missa något och jag kollade titt som tätt. Det kändes inte avkopplande. Ibland fick jag veta saker jag inte ville veta. Jag lämnade alltså FB och har inte ångrat mig en sekund. Så behovet av att vara uppkopplad hör inte ihop med Facebook. Har funderat i banorna om att vara uppkopplad är ett behov och jag kom fram till att ja, det är nog ett behov för min del. Vad gör jag då på nätet? Allt möjligt, allt ifrån att kolla mail till att, som jag skrev igår, ta reda på hur man delar en mango. När jag är på resa då? Jo jag kan läsa nyheterna, jag kan kolla kartor, jag kan kolla öppettider och evenemang. Jag kan checka in på flyget från datorn, vi valde att checka in vår lilla resväska också på hemvägen och det var smart att göra via nätet. Jag kan prata med den del av familjen som inte är med på resan via Skype, utan att det kostar en massa. Detta är säkert ett skapat behov för tidigare hade vi inte internet. Men det kan man säga om andra saker också.  Vi hade inget behov av TV innan den kom, då hade vi radion som fick en mindre viktig roll i och med att TV:n kom. Nu påstår jag att det blir likadant med TV:n. Själv ser jag oerhört lite på TV. Förr när jag såg på TV hade jag behov av att göra något samtidigt. En stickning var perfekt. Jag stickar väldigt lite nu för tiden. Jag ser väldigt lite på TV. Idag, torsdag, upptäckte jag att jag hade på TV:n sist i söndags.... Jag förstod det när jag idag inte fick ström i TV:n. Sladden hade åkt ur när jag dammsög i söndags. Det enda jag märker att jag missat något på är att jag inte hänger med när folk pratar om reklamen på TV:n, fast den såg jag knappt på innan heller för då tog jag gärna en paus själv. Jag håller mig hellre vid datorn och jag är för både internet och trådlösa uppkopplingar. Hur mycket har jag inte lärt mig via bloggandet förresten och så många intressanta människor jag "träffar" via bloggandet. Jag kan känna mig avkopplad när jag surfar. Jag kan känna mig avkopplad när jag vet att andra kan få tag på mig. Men det kan vara tvärtom, för visst är det lätt att fastna. Det finns också fler negativa saker. Tiden rusar iväg framför datorn och vips så har tiden gått där man kunde gjort annat. Många barn och ungdomar har svårt att hitta balansen mellan stillasittande och fysisk aktivitet. Man kommer över mycket onödigt vetande och man får vara försiktig med vad man lägger ut för det sprids snabbt och det finns kvar. Idag blev jag lite obehaglig till mods. Fick syn på en sida som heter peepeels. Skriver inte ut hela adressen då jag tycker den var obehaglig. Jag har ett ovanligt efternamn och jag vet att det bara är jag som har mitt namn i Sverige. Det kan man lätt kolla på ratsit. På den här sidan finns runt 10 stycken med mitt namn med uppgifter som är helt fingerade. Kartor, telefonnummer, adress, yrken och intressen. Så var det med andra av mina familjemedlemmar också.  I samband med sökresultatet kom ett formulär upp där man kunde avregistrera sig om man inte ville vara med. Jag gjorde INTE det då jag tror att detta är något konstigt. Frågan är om man ens skulle varit inne på sidan och sökt. Vad är detta för något? Vad har man för nytta av att skapa fejkpersoner med någons namn? Det känns faktiskt kränkande att mitt namn används med helt fel uppgifter. Är det någon annan av er som hört talas om denna sida? Allt gott har något ont med sig. Jag berättade tidigare om 3d-skrivarna jag sett arbeta och idag läste jag om någon som fått sitt ansikte återställt med hjälp titan utskrivet av en 3d-skrivare. Det är också så att man kan skriva ut vapen i en 3d-skrivare och det är sannerligen inte bra.

Allt detta tänkande utifrån varför det är bra med wifi (som förresten uttalas wajfaj).
Jag gillar att kunna vara uppkopplad. Var och en får känna efter och ta ansvar för när man behöver koppla ur för att koppla av.

Avslutar med en ögonblicksbild med mobilen från en som gärna är med mig när jag är uppkopplad :)

Läser förresten Tonys blogg KulTuriNatur just här.

Kameran

Kameran har följt mig sedan jag var 7 år och hade pappas gamla Kodak instamatic 100 i handen. Kommer ni ihåg den kameran? Jag kommer speciellt ihåg avtryckarknappen, långsmal i metall, och så blixten som åkte upp inifrån kameran. Minns också så väl när jag fotat några ekorrar som jag var så stolt över. När filmen var framkallad var besvikelsen stor då ekorrarna var så pyttesmå och mörka där uppe i trädet. Som 13-åring hade jag foto i Fritt valt arbete i skolan och fick i födelsedagspresent en Olympus trip 35. Den finns nu bland mina andra före detta kameror,  Nikon FG 20 och Canon Powershot G 2, som jag skrivit om förut.

Tro det eller ej men jag har en nykomling i min samling. En Nikon Coolpix AW110. Den nyaste modellen AW 120 släpptes i dagarna men jag köpte förra modellen. 

Vad är då syftet med denna kamera? Jo jag ska ha den som allväderskamera! Ett komplement till Nikon D90. I golfbagen, i fickan, i ryggsäcken, på stranden, i handväskan. Nu fungerar min i-phone som den där alltid-till-hands-kameran, men den tål inte regn och den har inte tillräcklig kvalité för att jag ska vara nöjd. Den ska också vara snabbanvänd, det handlar om snapshots. Just nu tycker jag mest att den är söt att titta på. Har inte lärt känna den ännu och vet inte om jag kommer att bli nöjd. Fascineras över att den har kompass, gps och att den går att wifi-koppla. Vilken utveckling! Skulle jag nu få för mig att någon gång åka till Maldiverna så kan jag ju dyka med den också.......

Att resa

är att ta del av upplevelser, att ta del av kunskaper, att ta del av historia, att slås av hur hela världen hänger ihop. Att resa visar hur små vi är i ett stort sammanhang och för mig personligen blir jag alltid så nyfiken och en aning frustrerad av hur lite jag kan och vet. 

Titta på bilden här. Visst blir man nyfiken? Vad händer på andra sidan? Vad ser kråkan uppifrån sin vy? Så är det med mig. Jag vill veta mer och jag kan bli frustrerad över att jag inte vet mer trots min ålder.

Jag gillade aldrig historia i skolan och jag är verkligen urusel på historia. I alla fall en viss sorts historia. På bilden under syns gamla Jaffa. Längst till höger ute i havet syns en sten. 

Det är en av de stenar där det sägs att Andromeda blev fastkedjad. Jag hade ingen aning om berättelsen om Andromeda eller Medusan. Men min son kunde genast berättelsen om detta. Han kan en hel del om mytologiska berättelser, ja båda mina söner är insatta i det. En förklaring är säkert intresset, en annan som är viktigare när det gäller andre sonen, är datorspel. Det är faktiskt så att det finns en hel del historia i datorspel. Det har hänt flera gånger att de kunnat reflektera över historiska berättelser med olika datorspel som referens.

Vart leder trappan? Upp till gamla Jaffa. Spännande!

 Där Simon the Tanners hus finns. Där Napoelon härjade. Två helt olika epoker och här gick vi nu 2014.

Här finns St Peters church som byggdes på 1600-talet. En helt annan arkitektur. En kyrka som till skillnad från de flesta kyrkor har altaret vänt mot väster. Därför att den följer en direkt linje till Peterskyrkan i Vatikanen. Fascinerande. Jag slås av att man reste och kunde så mycket förr. 

I den här kyrkan hålls mässor ofta. Det är en mängd nationaliteter som har mässor här och när vi gick in i kyrkan var det en västafrikansk mässa. Kläderna sprakade av färger och jag vill säga att stämningen i kyrkan också sprakade bl.a. var det applåder.

På 80-talet läste jag etnologi på universitet och först då fick historia en annan dimension för min personliga del. Här handlade inte historia om krig, olika slag och årtal. Etnologin handlade om hur människan lever och varför. Vi började i gamla bondesamhället och gick fram till idag och det förklarade en hel del av hur vi har det idag. Vi läste om mat, om kläder, om hur hus byggdes och byggs, vilka färger husen haft och har. Vi läste om traditioner, om folktro. Fantastiskt roligt. Det kom nära mig på ett annat sätt och jag skulle kanske önskat att historieundervisningen när jag själv gick i skolan börjat hos oss själva och gått bakåt i tiden.  

Al Bahr  moskén är den äldsta moskén i Jaffa. Man vet inte hur gammal den är. Man har via en tavla kunnat spåra den och vet därför att det är den äldsta. 

Konstens betydelse i samhället är viktig både för historien och för välmåendet. Jag älskar att se på konst. Självklart besökte vi Tel Avivs konstmuseum. Här gör jag ett (2:a gången på 5 år) undantag och låter någon annan hålla i kameran medan jag själv går mot entrén. Spännande arkitektur och som med det mesta i Tel Aviv är det vitt.
Tel Avivs konstmuseum gav mig mest vad gäller arkitekturen. Inne i muséet var det enorma ytor och om jag får uttrycka mig så var det mycket "waist area". Självklart såg vi en hel del intressant konst men det jag tyckte det var för utspritt både för känslan och orken.

Själv föredrar jag modern konst men min 21-årige son föredrar historisk konst vilket ger mig nya vyer. Så mycket historia som finns bevarat i tavlor. Men även i modern konst finns det historia. Jag förstod väl inte förrän efter vårt besök att det måste varit en textil Medusa som slingrade sig ända nerifrån foajén i konstmuséet och upp till andra våningar. Eller har jag fel?

Jag läste bara A-kursen i etnologi på 80-talet. Mitt mål var då att bli informatör. Det blev jag inte. Varför? Sviktande självförtroende tror jag när jag ser tillbaka på det idag. Kursen i informationsteknik är det roligaste jag läst någonsin! Detta var mitten av 80-talet och jag antar att det hade varit helt annorlunda idag. Vi hade overheadapparater och blåstenciler, vi köpte bokstäver i olika typstilar som vi klistrade fast. Men vi hade både TV-studio och radiostudio. Den tekniken är säkert milsvid ifrån dagens teknik men jag tror att det som handlade om hur man gör muntlig framställning inte skiljer sig så mycket idag från då. Jag hoppade av detta då jag blev lite avskräckt av en från näringslivet som var och pratade med oss. Jag minns fortfarande hur han pratade om att vara stresstålig, att sälja sig själv och att ha många bollar i luften. Detta har jag inte ägnat så mycket tankar åt förrän på senare år. Yrket jag till slut valde - lärare - har förändrat sig mycket och jag vill påstå att jag inte är ensam om att återkommande fundera i banorna om vad man skulle kunna göra istället. Då hamnar jag i dilemmat, som är ett dilemma jag ofta återkommer till, att jag kan för lite. Jag har alltid haft en dröm om att vara expert på något. Hur är verkligheten? Jo jag är en typisk sådan som kan "för lite" om "för mycket". Frustrerande. Jag har utöver min lärarutbildning universitetsstudier i statskunskap, etnologi, konflikthantering samt barn- och ungdomslitteratur. Men allt har jag bara läst grundkursen i. Skulle jag valt yrke idag skulle jag absolut valt någonting med foto och information.

Men som den lilla fågel jag är kommer jag nog att hålla mig till mitt näste. Möjligen blir jag en flyttfågel.

Flera av de resor jag gjort har gripit mig starkt. Tel Aviv/Jerusalem tillhör de som gjort stort intryck på mig. Tel Aviv - en smältdegel. Så mycket olika människor med olika kulturer som samsas i en storstad som inte känns som en storstad.
En annan smältdegel jag varit i som gjorde starkt intryck på mig är Sydafrika och Kapstaden. Skillnaden jag direkt tänker på är att där vågade man inte röra sig fritt. Man blev hela tiden tillsagd att vara i sällskap med andra. Det kände jag inte här. Jag ska återkomma med reflektioner om hur människor lever bredvid varandra i Tel Aviv.

Tur att min blogglust kommit tillbaka, jag som var nära att lägga ner min blogg i december. Nu har jag dessutom anmält mig till Blogg 100. Vi är över 700 bloggare i Sverige som har som utmaning att göra 100 blogginlägg i rad. Utmaningen slutar med ett seminarium i Stockholm.

5 år på bloggen och Gott Nytt År!

2013 går mot sitt slut och det är brukligt att man vid nyår summerar året som gått. Jag brukar inte göra så stor affär av nyår, jag kan tycka att varje ny dag är en början på ett nytt år. Samtidigt är det så klart en fin tradition att avsluta och gå in i något nytt vid nyår, och fira behöver vi i denna mörka årstid.
Nu i december 2013 var det 5 år sedan jag började blogga. Fotot ovan är taget i början av mitt bloggande. Jag behövde något nytt i min tillvaro som var lite orolig på olika sätt ett tag och bloggandet blev en del i det. Idén fick jag då jag följde Hannu Sarenströms blogg som handlar om trädgård och matlagning. Hannu är också mycket duktig med kameran! Fotograferingen som varit ett intresse hos mig tidigare i livet fick sig en ny skjuts. Det var inte en slump att det blev gärdsmygen som blev min karaktär. Gärdsmygen, min absoluta favoritfågel, med karaktärsdrag som jag gillar. Strax efter att jag började med bloggandet fick jag en ny kamera i present. En Nikon D90 som jag blev mycket förtjust i och den är mycket väl använd. På bloggen fick jag tips om fotografering, om utrustning och om html-koder m.m. Några av de som tipsade mig är norrmän, bl.a. Rune och John som nog tyvärr har försvunnit från bloggvärlden. Efter ett tag gick jag med i fotoutmaningar och några av de första som jag gillade speciellt var "ABC i ord og bild", en norsk utmaning samt den svenska "Inspiration och kreativitet" som startades av bl.a. Tony. Tony är fortfarande med i bloggandet och är en mycket duktig fotograf och som visar bilder från Sveriges alla möjliga platser och vägar där han rastar med sin termos. Ganska tidigt blev Fototriss en favorit. Fototriss är den utmaning jag deltagit mest i och som jag känt och fortfarande känner mig mest inspirerad av. Helena som drivit Fototriss i dryga fem år är värd en eloge för det arbete hon lägger ner! Det var i Fototriss-utmaningen som jag kom i kontakt med Beate på Konst eller konstigt. Hennes blogg har under de här åren gett mig dagliga skratt. Hennes blogg innehåller så mycket olika sorters inlägg och man blir aldrig besviken. Dessutom har en vänskap vuxit fram och vi har träffats några gånger irl. Den enda bloggvän jag träffat på riktigt.

Det har varit så spännande att gå hem och hälsa på hos bloggvännerna på den dagliga bloggrundan och det är riktigt speciellt att ha vänner på nätet som man inte träffat på riktigt och förmodligen aldrig skulle fått kontakt med annars. Förutom vänskap har jag genom bloggandet lärt mig så många olika saker. Allt ifrån sevärdheter till små hushållstips. Alla möjliga platser i Sverige, Europa och hela världen har jag sett bilder ifrån och lärt mig saker om. Härom året såg jag några bilder från Möns klint och bestämde mig bara för att dit ska jag! Så blev det också och dit kommer säkert jag att åka igen.  Nu har jag också bokat resa och hotell i Tel Aviv efter tips på Beates blogg. Dit styr jag kosan i februari.

Vad som händer med mitt bloggande framöver vet jag inte. Nikon D 90 har varit krasslig hela hösten och är nu inlagd på Nikon-sjukhuset, men ska så klart bli frisk igen. Det har inte varit lika roligt att fota med en krasslig kamera, och jag själv har också haft mindre med både tid och lust till att blogga. Jag vet därför inte riktigt vartåt bloggandet styr 2014. Vi - jag och ni - får helt enkelt se vart det bär!

Med denna summering av mitt 5-åriga bloggande önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt 2014!

Personligt

1.
Här en källa rinner:
säll den henne finner!
Hon är djup och klar,
gömd men uppenbar.

2.
Andens törst hon släcker
Och i hjärtat väcker
Frid och stilla ro,
Kärlek, hopp och tro.

3.
Ja, uti dess flöden
Gives bot mot döden:
I dess friska flod
Blir min vilja god.

4.
Du Guds kärleks källa,
Du skall evigt välla,
Evigt hälsosam
Skall din flod gå fram.

Psalm 246