5 augusti 2014

Fara - men inte för mig

Det här är en snok. De vita fläckarna i nacken är ett bra kännetecken för snoken. Den är helt ofarlig för människan. Däremot kände den sig hotad när jag stannade och fotograferade den på golfbanan. Den lyfte huvudet och liksom stötte huvudet åt mitt håll, det var alltså jag som var faran. 
Vacker tycker jag, men visst kittlar det i magen när man ser en orm på nära håll, även om det bara är en snok. 

14 kommentarer:

Stare Ström sa...

Åh, vilken bra bild den understa är! Så fint du har fått den inringlade snoken på bild. Den slår nästan knut på sig själv!

Violen sa...

Ormar tillhör inte mina favoriter men dina bilder är jättebra, speciellt den undre! Så fint man set de vita fläckarna!

BP sa...

Med tanke på att jag har ormskräck XXXL måste jag säga att den andra bilden är alldeles för skarp och bra för min smak;-)
Du är så himla duktig att du vet t o m vilka ormar du stöter på. Personligen hade jag lagt benen på ryggen och vobblat därifrån som fort som möjligt;-)

BP sa...

Med tanke på att jag har ormskräck XXXL måste jag säga att den andra bilden är alldeles för skarp och bra för min smak;-)
Du är så himla duktig att du vet t o m vilka ormar du stöter på. Personligen hade jag lagt benen på ryggen och vobblat därifrån som fort som möjligt;-)

Anitas Malta sa...

Fantastiska bilder på den fina ormen som slingar sig fram i det gröna ! Ja, nog skulle det kittla i magen att komma så nära.

Annemor sa...

Så flott snok. De er ganske så harmløse og veldig fine. Bra fanget.
HA en fin dag.
Mormor

http://www.starbear.no/mormor/2014/08/05/tema-pa-tirsdag/

SigridfraEnget sa...

Lite otäck är den ändå... även om den är ofarlig. Fint fångat!

Charlotta sa...

Jag tycker den är smart som gör utfall fast den egentligen är ofarlig. Den skrämmer säkert de flesta och så klarar den livhanken. :)
Finfina bilder på snoken.

anemonen sa...

DU är tuff du. Jag hade nog varit försiktig och inte vågat närma mig. Själv höll jag på att trampa på en huggorm för ett år sedan. Tur jag hade tjocka dojor. Den låg hoprullad och såg ut som hundbajs men ack vad jag bedrog mig så nu ser jag mig för i skog och mark. Finfin bild har du fått.

Klimakteriehäxan sa...

Hu, snyggt porträtt på den där snoken. Men sällan ser man de vita fläckarna SÅ tydligt tror jag? Jag blir rädd ändå, för alla ormar.

Freja sa...

Så cool du är och vilka fantastiska bilder! Här där jag bor finns det ytterst sällan ormar. I byn där jag växte upp fanns det på skolan en burk med en konserverad huggorm i. Det var den enda huggorm som någon någonsin stött på i den byn och den hade legat i burken sen 40-talet... Den var hoprullad så att huvudet inte syntes och enligt berättelsen var huvudet helt krossat av den person som stött på ormen och blivit livrädd...

Eva Trillian sa...

Så nära du begav dig ... jag hade nog tagit det säkra för det osäkra och hållt mig en bit längre bort jag. Men det handlar med om okunskap ön något annat!
Sv: Tack!
Sant som du säger - visst finns det likheter!

Paula i pörtet sa...

Jag är glad åt att en datorskärm skiljer snoken och mig åt, mycket fina foton, men burr så läskigt. Jag har dessvärre i sommar sett orm på gården flera gånger, liksom min granne också gjort. Med en liten hund känns det aningen otryggt för hon skulle kunna stryka med om hon blev biten.

S-A Sandberg sa...

Fina bilder på snoken!
/SA