Följande bilder är inga bra bilder, utan resultatet av ett par minuter på trappan och ett intensivt och raskt knäppande med kameran för att få reda på vilken fågel det var som satt på staketet.
Jag såg den genom köksfönstret så här:
Slet åt mej kameran skyndade mej ut på trappan. Då flög den bort mot syrenbusken och satte sej. Om jag artbestämt denna fågel rätt så är det en ungfågel av vår allra vanligaste fågel: Lövsångaren.En fågel man sällan ser men ofta hör. Jag har kunnat lätet i många år nu men att få syn på fågeln är svårt. Att detta borde vara en ungfågel beror på att den är så gul på bröstet.
Jag följde med lövsångaren till nästa syrenbuske och döm om min förvåning när jag där fick fångat svarthättan som jag hört hela sommaren men inte lyckats få på kort. Den har sjungit starkt runt om trädgården och jag har följt med den runt trädgården men inte lyckats få till ett kort. Den är snabb. Detta är en hona. Hanen har som namnet säger just en svart hätta.
I samma buske satt en tagoxe och spanade.
I samma buske satt en tagoxe och spanade.
Så även en blåmes.
Den här lille satt också där. Men vem är det?En ärtsångare?
Någon som vet?
Pilfinken var också där men blev på tok för suddig för att visas upp. Allt detta gick i en rasande fart och jag undrar just vad de hade för sej alla de där arterna i syrenbusken. Något möte?
3 kommentarer:
Oj,jag kan knappt några fåglar ... men vilken tur du hade som fic träffa så många olika!
:)
Åh, så där gör jag också allt som oftast! Försöker fota fåglar jag får syn på alltså, för att senare kunna artbestämma dem. Ibland lyckas det och ibland inte, men det är alltid lika roligt att försöka! :-)
Mang en gang har jeg vært på fuglefotojakt og har mått ta bilder for å finne ut hva det er for et slag, ikke alltid like lett å finne navn på dem, og løvsangeren er ikke så ofte man får se, de er veldig sky også så de er som regel borte før man kommer på fotoavstand.
Skicka en kommentar