Mannen: - Hej! Hur mår du?
Jag: - Varför frågar du det? Jag känner inte dig.
Mannen: - Det är väl trevligt, att veta hur du mår?
Jag: - Är du säker på att du vill höra svaret?
Mannen: - Ja, det tycker jag verkligen skulle vara trevligt!
Jag: - Vad är det du vill?
Mannen håller upp sitt gula blad och nämner ett namn jag inte minns: - Du har säkert sett oss på reklamen på TV där vi förekommer flitigt.
Jag: - Nej, jag ser väldigt lite på TV och känner inte igen detta. Du vill sälja något?
Mannen: - Nej jag vill att du ska bli månadsgivare för...??......för att hjälpa människor med.....???....
Jag: - Jag är inte intresserad.
- Jag misstänkte det, sa mannen och gick ner från trappan.
I mitt tycke hade mannen ett rätt. Han misstänkte att jag inte var intresserad.
Ni som följt mig ett tag vet att dessa dörrknackare är ett allergen hos mig. Det yttrar sig i en bubblande ilska. Jag har ju här på bloggen berättat att jag vill ha tillbaka de gamla knallestolparna där man ristade in att här är det inte värt ett besök ens. Varför ska dessa välputsade och finklädda stackars ungdomar fråga hur jag mår? De är inte intresserade! Och jag själv känner mig påtagligt illa berörd av att någon jag inte känner, ställer en så närgången fråga. Jag kan lova att hur bra jag än mådde när jag öppnade dörren så utvecklar dörrknackaren en akut allergisk ilskechock hos mig. "Det skulle verkligen vara trevligt att höra hur du mår!" Tänk er scenariot att jag svarar : "Min man har precis stuckit och jag har idag fått diagnosen XX som är obotlig. Dessutom blev jag igår blev jag av med jobbet och jag har absolut ingen att prata med." Vad hade denne gulväst gjort? Vem vet kanske är han psykolog? Eller i alla fall kvasipsykolog? Han hade kanske direkt fått mig på kroken som månadsgivare? Ja inte vet jag, jag har inte testat det svaret.....ännu.
Mitt enda problem med mitt mående i de fallen är just den allergi som denna inledningsfråga från en totalt okänd person ger mig. Jag tycker det är en så påträngande fråga att den borde vara förbjuden i försäljarkretsar! Är det verkligen folk som smickras av detta? Förmodligen, för om alla reagerade som jag så borde försäljarna slutat med denna fråga för länge sen.
Har jag ens ett passande foto till detta inlägg??? Jo jag hittade nog ett. Kanske ska göra min entré lite mer motbjudande?
6 kommentarer:
Ditt näst längsta inlägg någonsin!
Å som du säkert förstår håller jag helt med dig. Nu bor jag ju i lägenhet och drabbas ytterst sällan av dessa försäljare irl. Men vissa bolag ringer ju fortfarande på fasta telefoner - säger bara telefonförsäljare.
Å dessa försäljare beter sig och säger precis samma saker som din kille i gul väst. Å jag svarar precis som du.
Ibland drabbas jag av dåligt samvete - ungdomar som har dåligt betalt och är hjärntvättade av arbetsgivaren etc. etc., men nej - det finns gränser.
Kunde inte utvecklat "temat" bättre än du gjort.
Kram förresten:-)
Känner mig extra glad för att bo i skogskvarteret bakom stenen till höger om stubben Ingen försäljare har hittat hit på de senaste 12 åren. Jehovas ... det är en annan femma ;) men de brukar gå när jag säger att jag jobbar i Svenska kyrkan och "visst kan vi prata om ni vill" ;)
Försäljare - det har aldrig varit en älskad yrkesroll. Fungerar ens den försäljningstaktiken? Med tanke på vad alla säger att de tycker om försäljare så borde det ju verkligen inte fungera ;)
Gillar din temariktiga bild :)
Haha, älskar bilden du hittade! Avskyr också försäljare! Jag bor lite långt bort för att dom ska hitta hit, men ringer gör dom....igen...igen......och igen. Undrar jag om dom verkligen säljer nått?!
Det verkar vara det mest otacksamma jobbet som finns, förutom telefonförsäljning!
Känner igen din känsla! De kommer inte hit ofta amen ringer desto oftare och ska alltid undra hur jag mår etc, önska mig en trevlig dag bla bla bla... Och det är inte ofta jag är otrevlig men då är jag det. Stackars försäljare. Underbar bild!
Jag kan hålla med dig och jag stoppar snabbt upp en försäljare i sitt inledande säljsnack.
Jag kan också förstå dessa ungdomar som desperat söker efter ett jobb och det är ofta försäljarjobb, i telefon eller vid dörr, som erbjuds dem.
Många är oerhört vänliga och proffsiga men ibland bryter fasaden även för dem.
Hörde från en av dem som jobbat i ett callcenter att telefonförsäljarna där hade ett avreageringsrum där de efter ett antal telefonsamtal kunde gå in och ge utlopp på olika sätt för sin frustration och illa bemötande från de uppringda.
Skicka en kommentar