Varför skriver jag äntligen? Jo, den var inte alls som Flyga drake och Tusen strålande solar som Khaled Hosseini också skrivit och som jag sträckläste. Det är många parallella berättelser i den här boken och det är bara början, en liten del i mitten och en liten del i slutet som direkt ägnas åt det jag verkligen vill veta och följa, syskonen Pari och Abdullah. Möjligen går alla parallella berättelser över mitt förstånd och rör ihop det i mitt minne. Men det är inte tillräckligt intressant, det flyter inte, det tar för mycket energi på något vis. Samtidigt är boken fint skriven och visst smyger sig en tår fram i ögat ibland. Jag kan bara inte förklara det så mycket bättre än att boken inte stämde med mina förväntningar. Jag fick verkligen bestämma mig för att läsa färdigt boken, tyvärr. Om någon annan läst den är jag verkligen nyfiken på att höra vad ni tycker om den.
Jag deltar i Kaosutmaningen 2015
som Anna håller i.
3 kommentarer:
Den här har jag sett på en och annan loppis - men har haft två av hans böcker i TBR-hyllan länge, så jag har inte köpt den.
Läste "Tusen strålande solar" förra året. Tyckte om den!
Det är nog en himla tur att du bestämt dig för att fortsätta med bloggen. Nu uteslutar ju det ena inte det andra och du börjar ju bra med din första (?) bok recension. Jag tackar din familjemedlem:-)
Har inte läst någon av hans böcker. Tror inte att de är mitt stuk på något sätt.
Jag har inte läst den, så jag kan inte ge någon annan beskrivning. Starkt av dig att läsa klart den. Sån är jag med, jag gillar inte att lägga undan böcker oavslutade!
Skicka en kommentar